hejhej
Nu sitter jag hemma hos Anna med Anna hon själv, Camilla och jävreLinnea.
Vi har nyss varit på stan och kollat på "crusingen" (skriver som vi säger) och druckit latte.
På stan var vi då Vi fyra, jessica, Simon & Karin, sen så kom Johan och Emelia dit också.
Vi virrade runt, sjöng med (till dom bilar som faktiskt hade musik, vilket var väldigt sällsynt) och sen gick vi till Max där vissa  köpte glass.
Vi for hem efter x antal timmar, ingen aning hur länge vi var där, och for hem till Anna, för jag och Linnea höll på att kissa ner oss.
Där lyssnade vi på musik och pratade, sen så gjorde vi varma mackor, mums!

När jag skulle fara hem var jag skiträdd, seriöst, trodde jag skulle dö. Anledningen var att några dar tidigare blev min kompis förföljd ända hem till brevlådan, där bilen stannade (!!!) Fatta rädd jag var att den skulle komma efter mig nu.
Jag vet, kanske är jag en liten chicken, men jag är så himla rädd för att bli förföljd.
Jag ringde ialla fall Daniel, och stoppade mobilen innanför hjälmen. Hjälpte lite, för då kunde jag säga vars jag var.
Det första jag upptäckte var att alla exakt alla lampor på Pithom var släckta! Ingen var tänd! inte ens på min gata utanför huset, klockan var då krig 1 nån gång, och vi det laget är det kolsvart ute.
Bara det gjorde mig ännu räddare.
Jag kan berätta att jag sprang, mellan moppen och dörren när jag kom fram, och då upptäckte jag en annan sak. Dörren var olåst, så det första jag fick göra var att leta igenom hela huset. (medans jag pratade i telefon), det var ingen där som tur var, så då kunde jag sova lugnt.
Hatar kvällar då man är rädd. Hatar att vara ensam också, för skulle nått hända så är det ingen som hör en.
Bajs, har kommit på att jag är mörkrädd också.
Om jag ska gå och lägga mig t.ex., så är jag jätterädd när jag ska dra ner persiennerna, för tänk om någon skulle stå där ute, bara stå, vad fan gör man?
Det värsta av allt är ju när man ska stänga fönstret (brukar bli väldigt varmt i rummet under sommarn) För tänk om någon skulle hugga tag i min arm!
Jag kan heller inte gå på toa, utan att dra undan duschdraperiet, för vem som helst skulle juh kunna stå där bakom, första rummet i huset och allt.
Om min "mörkräddhet" nudå, när jag ska släcka lamporna i mitt rum, måste jag alltid tända sängbordslampan innan taklampan, för annars blir det kolsvart i rummet, skulle jag glömma av att tända sängbordslampan och släcka taklampan före, måste jag springa och hoppa in i sängen, för tänk om någon skulle vara under sängen och hugga tag i mina ben, därav hoppet, för då blir det svårare att få tag på mina ben.
Det låter säkert som att jag är helt störd, eller har tvångstankar. Men så är det inte, jag är helt enkelt mörkrädd, för vem som helst kan dela mörkret med mig utan att jag ser det.

Som sagt, hatar mörker och att vara själv.
Ha en bra dag, nu ska jag till anna.