Åhh vad trist, Daniel har farit hem. Han for för en halvtimme sen men det känns redan som flera dagar.
Saknar dig snutte!
Hatar när han far hem, kan inte sova på kvällarna för hur jag än vrider och vänder mig ligger han inte där. Det hjälper inte ens att ligga vaken flera timmar och vänta på att han har borstat tänderna klart, för han kommer aldrig. Jag har så svårt att inse att han åkt hem, tar flera dagar, ibland veckor.
Hatar distansförhållanden.
Det enda som får mig glad just nu är att han ska flytta hit om 7 veckor. Det låter kanske mycket för dom som inte är vana, men för oss är det en vanlig väntan på att få träffas i vanliga fall, så jag är överlycklig!
Min mage kurrar, vet inte varför, är inte precis hungrig, men jag lär äta nått ialla fall. Kanske ska koka mig lite mexicanasoppa(?) Gott.
Skriver lite mer senare.