Var ju som sagt ute och sprang igår, samt sitter jag och knaprar på ett äpple nu, känner mig alltför nyttig.

På med en reflexväst ut i mörkret och sprang, TROTS min rädlsa för att nån ska ligga och lura i mörket tvingade jag mig själv ut.

Shit alltså, trodde aldrig jag skulle orka springa så pass långt som jag gjorde.
Nästan hela pitholm runt, men jag började lugnt och svängde in på en gångväg så jag slapp springa så långt "första gången".
Men sen, då jäklar ska jag runt hela varvet!

Jag kände mig jätteduktig, sprang faktiskt hela tiden, jag stannade inte en enda gång!
Blev skitstolt över mig själv!
När jag svängde in på våran infart och började sakta ner kändes mina ben som spaghetti.
Dom stackarna har inte fått jobba på länge (Sprang senast i slutet av maj/ början av juni)


MEN! Är man duktig så får man betala på nått sätt...
Träningsvärk
Usch, hela min kropp värker, ryggen, arslet, bena och tro det eller ej, vristerna!?
Dom har mist sin smidighet i samband med att jag slutade innebandy.
Annars har jag haft rätt vältränade muskler i fötterna, fick typ aldrig vrickningar och liknande.

När jag berättade detta för Camilla idag blev hon lika förvånad som jag var efter jag sprungit klart.
Jag, Caroline, världens största latmask var ute och sprang klockan 10 på kvällen i mörkret!
Helt ofattbart!
Ska nu försöka med att börja ut och springa ungefär varannandag.

Men visst var jag duktig då?!